Okej, jag tar lite lätt tillbaka det jag skrev om att ingenting handlar om enstaka spelares poängproduktion när vi summerar våra matcher. Åtta mål och tre assist är nästan löjligt och ska man vara helt ärlig så hade vi blivit överkörda utan Norman i onsdags. Men nu har vi honom och det är vi extremt glada för!

Lillån Ungdom. Vilket gäng! Åren liksom går och bittert tvingas man inse inse att det finns lirare födda på 2000-talet som använder en annan som rundningsmärke. Man börjar ju fundera över hur gammal man egentligen är. Både kropp och knopp känns fortfarande relativt med i matchen men det är svårt att hantera att grabbar som är 12 år yngre beter sig mer moget än en själv där ute på banan.

Bollsäkra och som sagt mogna ungdomar var det vi tampades med. Att vissa av spelarna inte lirar i A-laget måste tyda på att Lillån har en riktigt stor skara kvalitetsspelare i föreningen. Deras coach verkade också ha snickrat ihop en gameplan som var väldigt väl konstruerad för att möta vår 2-2-1:a, så det var skitsvårt att försvara sig mot deras relativt höga bolltempo.

Hur vi lyckades vinna den där matchen förstår jag faktiskt inte. Vi var frustrerade och hade under långa stunder stor brist på lösningar i försvarsspelet. Ensamt cred till Norman för period 1 och 2 då han på egen hand höll oss kvar i matchen och sen kan vi faktiskt ta med oss vår tredjeperiod där vi på ett riktigt imponerande sätt reste oss och hittade ett segerkoncept trots underläge 6-8 med dryga kvarten kvar. Sju gjorda mål därifrån och en hyfsat stängd butik försvarsmässigt gjorde att vi kunde vinna med 13-9 och kliva uppåt i tabellen.

Med bara sekunder kvar av matchen insåg jag hur magiska vi är på många sätt. Man vänder sig om från planen och plötsligt ser hur kung Mange Larsson (som inför förra matchen bara bestämde sig för att bli ledare i KIS) styr en ledarkram längst ner på bänken för att fira segern. Anton, Robin, Hasse och Mange hoppar och tjoar tillsammans i en ring och låter som något inte ens Ronja Rövardotters pappa hade kunnat efterlikna. Vi blir bara skönare och skönare och framstår troligen som mer och mer dumma i huvudet för dem som ser oss utifrån. Återstår att se hur långt man kan ta sig på en snubbe som gör mål på allt och ett lag i övrigt som kämpar och sliter som djur.

Juha och Mårten förtjänar också beröm för sin domarinsats. Även om Juha snurrade till det nån gång där i tredje perioden så är det precis sådan nivå som i onsdags vi spelare vill ha. Hellre fria än fälla, låta spelarna göra upp om det och blåsa när det är uppenbara förseelser. När ingen i vårt lag har nåt negativt att säga om domaren efteråt, då vet man att det varit bra.

(Man hittar skottlinjen fint på sin gubbe här..)

Wilmer brukar önska att vi ska sjunga ”Kämpa K, I, S” hemma numera. Jag studsade runt med honom i famnen en kväll och körde en gammal VIK-ramsa som vi ändrade så att det blev en KIS-ramsa istället. Så nu kan vi när som helst få för oss att hoppa omkring och sjunga:

”tja la la la la la, kämpa K, I, S”

”tja la la la la la, kämpa K, I, S”

Det blir nog en KIS-are av den pojken också. Tror inte han gör som frugan och drar på sig Bogatröjan i alla fall.

I övrigt då? Jo, den här snubben skickade precis ett ödmjukt meddelande på Messenger med texten ”fan king jag var idag”:

Jason syftade på kvällens träning där han tydligen räddat några bollar och nu är heltaggad på lördagens division 4-derby mot IBK Köping. 17.45 i KB-hallen är det som gäller.

/Alex