Rakt av horribel känsla igår kväll! Efter Skälbymatchen kände man att vi verkligen var på gång och kanske kunde börja kika uppåt i tabellen. Feelingen var att vi med ett så pass rutinerat lag, med massvis av spelare som varit med på högre nivå och som kan det psykologiska spelet, så skulle vi inte ha några som helst bekymmer att rida vidare på förra helgens toppinsats. Men så åkte vi till Lindesberg och gav bort sju mål på pojkar-klass-6-vis, vilket såklart betydde att vi förlorade skiten och fick åka hem med 7-10 i arslet. Så sjukt tröttsamt!

Jag vet att vi kommer resa oss från detta också för vi är inte så här usla som vi varit i ett par matcher i inledningen, men nu gäller det att göra mer än en bra match åt gången. Det är vår stora utmaning.

Min son Wilmer förutspådde dock det hela redan på frukosten så jag borde inte vara förvånad. På frågan om pappas lag skulle vinna blev svaret ”nej, pappa hemma”, vilket jag antar betydde att jag lika gärna kunde stanna hemma. På samma fråga om mammas lag så blev svaret kort och gott ”ja”, varpå frugan och hennes lagkamrater åkte till Kristinehamn och lekte hem tre pinnar.

Helgens enda glädjeämne i klubben kom idag när vårt division 4-lag gnetade hem sin första trepoängare hemma mot IK Råby. Matchen slutade 6-5 efter en spännande avslutning. Riktigt kul att vi fått igång ett lag till i föreningen som fungerar så bra om detta gör. Förhoppningsvis kan vi få igång något eller några lag ytterligare till nästa säsong.

Hörs nästa vecka. Förhoppningsvis inte efter 6-12 hemma mot Per Ols och Daniel Snickars på 4+5, utan kanske någonting lite mer muntert 🙂

 

/Alexander Jaska