Kroppen är fascinerande på många sätt. Man kom till Fagersta med en fyradagarsförkylning i bagaget och tänkte att det skulle bli svårt att vara med och spela. Nån rosa mirakeldryck från coach och en uppvärmning senare så kändes det oväntat bra och att inte spela matchen var inte på tal där och då.

Mådde prima i en period men sen fick man gå på rutin och inte springa i onödan. Tyckte ändå att det gick helt okej att ta sig igenom matchen, som vi vann med 9-5. Inget ont om Per Ols men när man saknar några tongivande spelare som i helgen så är det tyvärr ett ganska avslaget innebandylag. Snickars har aldrig känts så ensam.

Därefter var det raka vägen till kyrkogården och sedan Olearys för att tillsammans med Nisses fina familj fira det som i måndags skulle ha varit hans 30-årsdag. Det känns otroligt härligt att kunna träffa dem ibland, det är någonting som jag tror att vi alla behöver. Det har varit sju riktigt långa månader nu där åtminstone inte jag lyckats placera in i mitt huvud vad det faktiskt var som hände rent konkret förrän för någon vecka sen. Alla upplever saker olika men för mig känns det jätteviktigt att förstå vad som hände. Kanske för att det inträffade just i Tjeckien på en resa jag själv var initiativtagare till, jag vet inte, men det är ett viktigt steg på vägen på nåt sätt. Jag är en sån som gärna pratar om det men man märker verkligen hur svårt det är för oss alla och hur olika alla hanterar det. Jag brukar i vanliga fall känna mig mer trygg med att skriva än att tala, men när det gäller Nisse är det tvärtom. Det är svårt att få ner någonting vettigt i skrift.

På Olearys träffade vi också på typ hela Arbogas herrlag. Fem minuters stel stämning inne i Shuffleboard-rummet byttes långsamt ut mot glatt samtal när vi alla var överens om att en blogg är just en blogg och inget man behöver ta på fullaste allvar. Den där glimten i ögat finns hela tiden med här när undertecknad sitter och skriver om grannkommunens stolta innebandykrigare, så att ingen tror något annat. Boga går läskigt bra just nu och i helgen hymlade man inte om att man hoppas på division 1 nästa år. Med seriens största träningsdos, troligtvis det enda laget som jobbar med videoanalys, en vass tränare och inte minst ett bra lag så bör man väl klassas som favoriter att lyckas också.

Veckans lista:

Bloggen gav resultat

Max Eriksson gjorde sitt i särklass bästa corepass i onsdags efter att bloggen råkat nämna hur det sett ut tidigare. 1 av 5 på samtliga insatser dittills byttes nu ut mot en klar 4:a. Bra jobb Eriksson!

Matchvinnare oavsett form

Thomas Norman mådde likt en annan som ett paket mosade lingon innan lördagens match. Det verkade inte spela nån roll, han var inblandad i det mesta ändå. Otroligt starkt!

Bottenstriden

Fyra lag på 16 poäng. Snacka om oviss avslutning på serien. Blir tufft att bege sig till Tillberga nästa helg, vilket är ett av de inblandade lagen.

Lyftkran = innebandyhall

Varje morgon åker Wilmer förbi den stora lyftkranen vid Krillan på vägen till förskolan. Vi har pratat om att de håller på att bygga en innebandyhall där på området, så vart än i världen vi ser en lyftkran nu så berättar Wilmer för omgivningen att man ska ”bygga innebandyhall”. Senast i London förra veckan.

Parodi

61-0 när Sverige besegrade Frankrike i damernas VM-kval. Inte låter det bättre när man läser skottstatistiken: 124-0. Sverige hade kunnat åka till kvalet med två utespelare och en burk Trocadero i kassen, det hade nog blivit avancemang ändå.

/Alex