När jag var yngre drev jag en ganska hård och attackerande plastblogg som besöktes av typ varenda innebandyintresserad i länet. Troligtvis klickade folk in mest för att se vem den där galna snubben från Köping skulle gå till angrepp mot den här gången. Gabbe Brandberg, John Kvist, Richard Björk och övriga VIB:are fick inte nådigt med skit – så här i efterhand helt oförtjänt. Men det var rätt spännande att köra på det sättet och så länge man inte sysslar med personliga påhopp utanför själva innebandyspelet så tycker jag det är okej och jag måste säga att jag saknar den tiden en del. Nu är jag 30 bast och har fru och barn, vilket gjort att man känner sig mer vuxen och kanske inte heltaggad på att sitta och få folk emot sig på nätet. Samtidigt börjar man komma igång lite nu: KIS har börjat klättra i tabellen, mitt lag har i förra veckan fått se hur en snubbe med starka känslor kan bete sig när det blir för mycket och det är allmänt riktigt motiverande att vara med på det här tåget vi kör just nu. Får se om det kommer märkas av i bloggtexterna framöver.

Robin Bladh tillsammans med Anton Czitrom klev i höstas in i båset som coacher. Ingen av dem hade en enda sekunds erfarenhet av att vara ledare men jag måste säga att bägge två gör det alldeles klockrent. Tanken från början var att jag i egenskap av spelande tränare skulle hjälpa först och främst Robin utan tidigare erfarenhet att komma in i rollen och sen mer och mer låta honom sköta det själv. Sen kom Anton in i bilden också efter att han hakat på laget till en träningsmatch i Eskilstuna, varpå vi insåg att han vore en perfekt kollega till Robin i båset. Han fick frågan efter matchen och efter en sekunds betänketid så var vi två ledare. Jag har kunnat släppa laguttagningar och matchcoachning helt och hållet nu, vilket är extremt skönt. Det finns väl inte direkt ett enda exempel på att det varit lyckat att ha en spelare som sköter dessa två uppdrag. Sen hjälps vi fortfarande åt med det taktiska men det är ju en helt annan sak. Tilläggas bör också att Robin och Anton gör det helt gratis så detta är en riktigt succé än så länge, åtminstone enligt mig.

Nu har vi fått in Hasse Grönberg som materialare också och det jobb han gör på matcherna är också det ovärderligt.

Tungviktsmöte mellan seriens två äldsta lag när vi tog oss an Kungsör borta i tisdags. Ett lag som troligtvis kostar en aning mer än vad vår ledartrio gör och som också besitter väldigt mycket duktiga lirare. Det luriga med laget är att spelarna har väldigt mycket innebandy i sig men de verkar inte vara intresserade av att få ut särskilt mycket av sig själva, eller vad man ska säga. Det var ju knappast någon överraskning att vi skulle fokusera mycket på försvarsspel och sedan satsa på omställningar men jag vet inte om jag tycker att vi ställdes på prov någon gång. Så här i efterhand känns det som att insatsen vi gjorde var riktigt tam men vi vann ändå med tre bollar. Kungsörarna (mest Västeråsare iofs) trillade boll väldigt långsamt, tog ofta fel beslut och så halvdissade man hemjobbet när vi vände spelet. Vi fick en kommentar på Instagram om att vi var bättre i alla moment och kanske var det också så, men vi får definitivt inte slå oss för bröstet efter den här insatsen för jag tror inte att den skulle räckt särskilt långt mot de starkaste lagen i serien.

För tillfället har jag inte så mycket mer att tillägga. Jag har inte riktigt hittat nån röd tråd i mina inlägg än så länge med några stående inslag och sånt, men det kommer förhoppningsvis framöver. Avslutar med att njuta lite av slutresultatet från i tisdags:

/Alex